Kulturarvet i europeiska unionens politik

I forskningsprojektet EUROHERIT (www.jyu.fi/euroherit), som leds av Tuuli Lähdesmäki och finansieras av Europeiska forskningsrådet, granskas Europeiska unionen som aktör på kulturarvsfältet och dess kulturarvspolitik i syfte att hantera kulturarvets betydelse och produktionsprocesser. Forskningsprojektets empiriska del fokuserar på unionens färskaste kulturprojekt, det europeiska kulturarvsmärket. Den tvärvetenskapliga studien, som använder flera olika metoder och ett brett empiriskt material, deltar i den kritiska diskussionen om Europeiska unionens identitets- och integrationspolitik.
Kulturarvet är ett aktuellt tema inom EU, eftersom Europeiska kommissionen har utsett år 2018 till ett temaår för kulturarv i Europa. EU-kommissionär Tibor Navracsics, som ansvarar för utbildnings- och kulturfrågor, invigde temaåret den 7 december på det europeiska kulturforumet i Milano. Temaårets mål är bland annat att öka medvetenheten om Europas gemensamma historia och stärka känslan av samhörighet i Europa.  

EU:s ökade intresse för kulturarv kan tolkas som ett led i unionens strävan efter integration. EU:s mål är att skapa och stärka en uppfattning om Europa som ett kulturområde med gemensamma traditioner, minnen, värderingar och en gemensam historia samt en europeisk identitet som bygger på dessa. Till de konkreta verktyg som används i dessa strävanden hör olika projekt och åtgärder som berör kulturen och i synnerhet kulturarvet – såsom exempelvis det europeiska kulturarvsmärke som lanserades år 2011. Kommissionen delar ut märket till europeiska kulturarvsobjekt utgående från ansökningar. Enligt kommissionens kriterier måste de objekt som tilldelas märket ”ha ett symboliskt europeiskt värde och måste ha spelat en avgörande roll för Europas historia och kultur och/eller unionens uppbyggande”. Hittills har 29 märken delats ut, och 9 nya objekt som ska tilldelas märket under året har redan valts ut. Finland är ett av fyra EU-länder som inte har deltagit i detta.  

EU:s kulturarvsprojekt och -åtgärder är inte bara ett val av europeiska kulturarvsobjekt – eller kulturarvsobjekt som har en europeisk dimension eller en betydelse för Europa. De är samtidigt verktyg för att skapa en uppfattning om ett gemensamt europeiskt kulturarv och göra det konkret.  

Kulturarvet har under den senaste tiden fått en allt viktigare roll även i unionens externa relationer. Europeiska kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Federica Mogherini har gjort kulturdiplomatin till en central del av EU:s utrikespolitik. Samarbetet inom kulturarvsområdet har etablerats som ett eget område inom EU:s strategi för internationella kulturella relationer. I strategin anses kulturen ha en avgörande roll i förebyggandet av olika konflikter och kriser samt hanteringen av globala utmaningar. Förutom det allmänna främjandet av internationell fred och stabilitet har EU:s kulturdiplomati även ett mer egennyttigt mål: att göra EU till en starkare global aktör.  

EU:s projekt och åtgärder i anknytning till kulturarvet är en del av unionens kulturpolitik. De utgör unionens svar på de många förändringar och utmaningar i dagens Europa som i den politiska diskussionen och i medierna ofta beskrivs som kritiska. Gestaltningen av en gemensam historia, byggandet av en europeisk berättelse och stärkandet av en delad identitet fungerar som verktyg för bekämpningen av unionens legitimitets- och identitetskriser. På integrationstrycket i samband med den så kallade flyktingkrisen och de utmaningar som diversifieringen av samhället för med sig svarar unionen med samma verktyg: genom att försöka stärka den europeiska berättelsen och identiteten, som bygger på respekt för unionens värderingar, såsom demokrati, fred, mänskliga rättigheter och solidaritet. Unionen vill att både gamla och nya européer ska dela detta europeiska ”värdearv”.  

Kulturarvet är ett utmanande politiskt verktyg, eftersom det på ett eller annat sätt bygger på en gränsdragning: det är fråga om en viss grupps arv och därmed inte en annans. Kulturarv handlar om att skapa berättelser samt att ge det förflutna och nutiden en viss typ av mening. Med hjälp av kulturarv kan man enkelt stärka positiva känslor av samhörighet och gemenskap, men också dra gränser, utesluta vissa grupper och lyfta fram ensidiga, diskriminerande och politiskt laddade tolkningar av historien.  

I dagens Europa är kulturarvet ett område som står i centrum för många förändringar och utmaningar – men också möjligheter. Kulturarv är inte bara någonting som hör till det förflutna, utan i hög grad även en del av nutiden och framtiden. Vad ur det förflutna man väljer ut som sitt arv påverkar även framtiden. Våra tolkningar av historien och de berättelser vi berättar om den påverkar exempelvis den framtida finländska och europeiska identiteten.

Tuuli Lähdesmäki, FD, SVD, docent, akademiforskare

Jyväskylä universitet Projektet EUROHERIT