Viktigt och värt att bevara – merparten av folket ser kulturarvet som en resurs

Den i januari publicerade riksomfattande kulturarvsbarometern visade att finländarna förhåller sig positivt till kulturarvet och bevarandet av det. Även om kulturarvet alltid är ett individuellt uppfattat begrepp, gav den omfattande enkäten rätt så tydliga riktlinjer för vad finländarna anser vara kulturarv och hur viktigt de tycker att det är.

Vad tänker du på när du hör ordet ”kulturarv”? Kulturarvsforskarna kopplar ihop ordet med en process där en grupp associerar viktiga betydelser och värderingar till en sak som gruppen anser tillhöra dem själva. Sakerna blir alltså inte kulturarv förrän de diskuteras. Var och en av oss upplever dock kulturarv på sitt eget sätt. För någon kan den egna släktens historia vara betydelsefull, medan någon annan upplever en fritidssysselsättning, ett landskap eller en konstform vara viktigt.

I Museiverkets och miljöministeriets kulturarvsbarometer fick respondenterna välja vilka slags saker som de kopplar till kulturarv och kulturmiljö. Baserat på barometern betyder kulturarv för finländarna främst immateriella kulturella uttryck, såsom seder och bruk, gemensamma berättelser och historier samt språk. Kulturarvet lever runt omkring oss och påverkar vår vardag dagligen.

Kuvio2I

Kulturarvet är något man känner till

Folk är medvetna om kulturarvets existens. Baserat på barometern tycker så mycket som 66 procent av finländarna att kulturarvet är ett bekant ämne. Syftet med Europaåret för kulturarv är att öka medvetenheten och européernas uppskattning för kulturarvet. Om finländarna redan känner till sitt eget arv och uppskattar det, varför lönar det sig att föra en såhär omfattande offentlig diskussion om kulturarvet?

Enligt barometern ger erfarenhet en visshet i definierandet av kulturarv, eftersom begreppet är mer bekant ju äldre personen är. Bland respondenter under 30 år anser 56 procent att ämnet är bekant, medan motsvarande uppskattning hos dem över 65 år är 81 procent. Kännedomen om begreppet påverkas också av respondentens utbildning och ekonomiska situation. Av den akademiskt utbildade befolkningen ser 82 procent kulturarv som ett bekant begrepp, medan andelen för dem med grundläggande utbildning är 55 procent. Likaså är det 72 procent av dem som klarar sig bra ekonomiskt som känner till begreppet och 58 procent av dem som alltid är tvungna att dra ner på inköp. Mellan könen finns det dock ingen skillnad i kännedom om begreppet.

Kulturarvet är det allmänna bästa. Det skapar motvikt till kommersiella och individualistiska intressen, även om kulturarvet i själva verket också är en betydande arbets- och näringspolitisk resurs samt ett trumfkort inom exempelvis turismen. En ökning av medvetenheten behövs, eftersom insikten om kulturarvet och dess positiva inverkan hjälper människor att se det som är viktigt och betydelsefullt i vardagen – för både en själv och andra.

Är kulturarvet då i någon mån ett elitistiskt begrepp? Det är inte fråga om det, för även om man exempelvis i samband med kulturarvsåret kopplar alla möjliga uttryck av vår kultur till begreppet, såsom konst i olika former, kulturmiljö och monument, seder, digital kultur, försörjningssätt och fritidssysselsättningar, lyftes kulturarvets vardaglighet och roll i vårt vardagliga liv fram i barometerns svar. Det handlar inte bara om informationsförmedling, utan framför allt om att förstärka allas vår upplevelse om delaktighet i kulturarvet. För att kunna se, måste man först kunna titta.

Varför ska man värna om kulturarvet?

Enligt kulturarvsbarometern är de mest centrala sakerna som finländarna anser vara kulturarv immateriella och vardagliga. Bara en försvinnande del av det kulturarv som finns runt omkring oss hamnar i museernas samlingar eller skyddas och bevaras som det är. Kulturarvet är levande: seder och bruk förändras med människorna och samhället, olika yrken och fritidssysselsättningar suger i sig nya intryck och miljön anpassar sig efter sina användares föränderliga behov. Nuförtiden strävar även skyddande av kulturmiljöer till en kontrollerad förändring i stället för en ovillkorlighet som upplevs begränsa verksamheten.

Folkets attityd mot bevarandet av kulturarvet är ändå tydligt för ett bevarande. Majoriteten av finländarna (87 %) anser bevarandet av kulturarvet antingen som en mycket eller ganska viktig sak. En så stor andel som 50 procent av finländarna tycker att det är mycket viktigt att bevara kulturarvet. Även i viljan att värna om kulturarvet märks åldern och utbildningsbakgrunden: 82 procent av dem över 65 år anser att det är viktigt att bevara kulturarvet, medan motsvarande siffra för dem under 30 år är 52 procent. Bevarandet av kulturarvet är viktigare för kvinnor än för män. Däremot finns det ingen skillnad mellan dem som bor i städerna och dem som bor på landsbygden när det gäller hur viktigt man upplever kulturarvet.

Kuvio3

Den positiva inställningen till bevarande känns till och med överraskande i dagens snabbt föränderliga värld. Varför uppskattas kulturarvet så mycket? Baserat på kulturarvsbarometern kan orsaken finnas i att majoriteten (84 %) av finländarna tycker att kulturarvets värde inte kan mätas i pengar. Endast 5 procent av personerna är av annan åsikt. En stor samstämmighet råder också om att kulturarvet är viktigt för olika regioners rykte (72 %), att det ska beaktas mer än idag vid utvecklandet av städer (68 %) och att kulturarvet ökar förståelsen mellan människor (68 %).

Mest glädjande är att man inte tycker att värnandet av kulturarvet stör utvecklingen eller handlingsfriheten. Endast 14 procent av finländarna ser en konflikt mellan utveckling och kulturarv. Likaså tycker 58 procent att urbaniseringen skapar nya former av kulturarv, 62 procent anser att den främjar människors välmående och 42 procent säger att värnandet av kulturarvet är ekonomiskt lönsamt. Kulturarvet är mycket riktigt en regionalekonomisk resurs och källa till välbefinnande, vars potential det lönar sig att dra nytta av.

 

Aura Kivilaakso
Fil. dr, specialplanerare
Museiverket